Då var det tvättstugan ikväll så fåglarna på stornäset får vara tills imorgon eftermiddag.
Min handläggar från Ams ringde upp mig idag och det var på tiden efter mitt låååååånga mail om krav på respons, vilket verkar ha fungerat bra tillslut. Vi hade ett långt samtal under min promis hem från vårdcentralen idag där vi kom fram till ditten och datten. Ams har KBT att erbjud mig vilket jag gladeligen tackar ja till när det väl är dax.
Alla behöver KBT mer eller mindre....Jag tänker som så att det är nyttigt att landa och rensa upp runt omkring sig och se alla varningstecken i tid och inte ge efter till det som känns negativt.
Vi kan aldrig göra om en annan människa, jag kan inte forma någon efter mitt tycke och vise versa och vissa saker gillar man inte och vissa saker accepterar många av oss inte alls och med all rätt vill jag säga.
Det handlar om att kunna säga nej och ändå veta att en del människor finns där trots allt... (alla finns inte där och det kan vara sårbart så klart.) Och minnen och sådant som har varit jobbigt kommer du aldrig ifrån du kan bara försöka hantera den biten under bästa förmåga.
En vän sa till mig: Du vet Petra jag är som yr. Det är bra många som mår dåligt just nu och du har ju allt med din kropp, jag har tänkt massor på dig!
Så jag har tänkt så här...vi finns för varandra om vi behöver varandra även om vi inte hörs och ses så ofta trots att vi bor nära. Ens vänner finns ju där ändå.....eller hur?
Jag svarade: Ja det är väl lite så det ska vara;)
*Även om jag sätter vissa gränser så kan jag fortfarande vara en bra vän.
Dessa ord kommer från en vän som har tagit lite vatten över huvudet och gör ALLT på en endaste gång och jag känner igen det där vill jag lova. Lätt att bryta ihop då...jag ser varnings signalerna...
Det är ett tankesätt som inte är helt fel...låta dagar komma och gå naturligt och låta spontaniteten få styra i det stora hela. Så har alltid min filosofi varit....men det ska vara på samma nivå. Alltså inte bara från ett håll i en vänskap eller nära släkting relation. En sann vänn finns där oavsett om det har gått veckor eller månader sen man hördes! Så jag gillade min väns ord;) Även om jag redan visste om det hon sa. Hon behövde få säga det för att hon känner att hon inte räcker till...fast jag inte ens har tänkt tanken på att vi inte setts så ofta den senaste tiden.
ALLT GÅR INTE HAND I HAND!
Det där med att gå ner i vikt samtidigt som du gör en praktik...och kroppen inte håller, funkar bevisligen inte.
Det där med att vara föreningsmänniska och vara aktiv när du jobbar och har värk och du inte ens orkar med dig själv rimmar inte bra...
Det där med att vilja ha kontroll i livet och ändå strida med att försöka släppa delar av kontrollen en endast lite jävla stund är inte lätt.
Det där med att lyssna på andra och hjälpa och sen göra ett försök till att vända på det och upptäcka att den personen kan knappast hjälpa mig....
Det där med att ha starka åsikter om livet men att likt förbanat tillåta en "person" styra över andra som en jävla KUNG är sjukt fel!
Det där med att ta ansvar över sitt eget liv, sin egen tid och känna sig belåten med livet i största allmänhet kan vara nog så stor utmaning för många. Men klivet och stegen vi tar är våra egna!!! Hur du än vänder och vrider på allt, hur dåligt DU än mår så är det upp till DIG själv att fatta viktiga klara beslut som gör ditt liv till belåtenhet och glädje.
Det är bara att bita i det sura äpplet även om det drar i gommen och köra vidare ingen annan i slut änden hjälper DIG!
